You are here: Home Non-English articles "Alla krig i Afrika är de rika ländernas fel"
Document Actions

"Alla krig i Afrika är de rika ländernas fel"

Author: Kenan Habul, Sydsvenskan
Date: January 24, 2007
Source: Sydsvenskan http://sydsvenskan.se/varlden/article212738.ece


Under onsdagen trappades aktiviteterna ned på World Social Forum. Självorganiserade möten hölls där grupper, som träffade varandra under seminarierna tidigare i veckan, träffades för att mer ingående diskutera de ämnen som togs upp under forumet.

NAIROBI, KENYA.
–Alla krig i Afrika är de rika ländernas fel. De vill bara komma åt våra resurser. Vi vill inte heller ha hjälp från västerländska organisationer. Den salvan avlossar Mary Wambui Kabati, som är medlem i en medborgargrupp som av egen kraft har lyckats ta lån och bygga riktiga hus i ett slum-område i Nairobi.

De som ville lufta sina åsikter inför en större publik passade på innan avslutningsceremonin idag, torsdag. Exempelvis demonstrerade två män med handskrivna plakat mot försäljningen av Coca-Cola på forumet.

Det demonstrationståg som Mary Wambui Kabati ingick i hade många fler deltagare och var mycket mer högljutt. Hon skrek sig hes och dansande sig andfådd när hon tillsammans med övriga medlemmar marscherade med en banderoll med texten ”stoppa krigen i Afrika”.
–Vi har tillräckligt mycket naturresurser här som kan göra oss rika. Men rika länder vill komma åt dem, säger hon efter demonstrationen.

Hon vill inte kännas vid att krigen i Afrika delvis också kan bero på afrikaner.
–Titta på oss i Kenya – vi är över 40 stammar och det är fred. I Somalia är de bara tre och krigar. Det är bara för att USA vill åt deras guld. Jag tycker att Zimbabwes president Mugabe gör helt rätt som kör ut västerlänningar.

Hon är inte heller förtjust i de utländska biståndsorganisationerna som finns i Afrika. Dem ser hon enbart som de västliga regeringarnas förlängda armar i kampen om naturrikedomarna.
–Merparten av pengarna som de kommer hit med stoppar de i egna fickor. De kommer och talar om för oss vad vi ska göra istället för att fråga oss vad vi vill.

Stolt berättar hon att medborgarna i ett slumområde inom stadsdelen Huruma, där hon själv bor, har tagit saken i egna händer för att förbättra sina liv. Inga pengar har kommit från västerländska organisationer. Gruppen finansierar sig genom att anordna fester och spara de pengar som blir över. Ingen given ledare finns utan bara en koordinator som kallar till möten.

Det största och viktigaste projektet är att skapa bättre boende för människor som lever i undermåliga, fallfärdiga byggnader, som inte ens kan jämföras med svenska verktygsbodar.

Förra året byggdes 66 hus på samma mark där de tidigare fallfärdiga husen har funnits.

Medborgarna enades 2002 om att tillsammans börja att spara en summa pengar som de satte på ett bankkonto. När summan ökade tack vare räntan fick de ta mycket förmånliga lån. Kommunen lät dem bygga på marken och nu bor 66 familjer i hus med två sovrum, vardagsrum och el och rinnande vatten.
–Du skulle ha sett hur kvinnorna hjälpte till att bygga husen. Vi anlitade elektriker och andra proffs, men allt som vi kunde gjorde vi själva.

Mary Wambui Kabati arbetar nu för att andra i samma område ska göra samma sak. Tio hus till byggs. Själv är hon med i en grupp på över 300 personer som sparar pengar och hoppas att så småningom få äga sina egna hus. En dröm hon delar med många fattiga kenyaner. Men det är fortfarande lång väg dit med tanke på att det bara i hennes slum lever över 100000 människor.
–Min dröm är att slummen helt ska försvinna 2020 och jag tror att det blir så.