Author: Kenan Habul, Sydsvenskan
Date: January 25, 2007
Source: Sydsvenskan http://sydsvenskan.se/varlden/article212943.ece

---

– Åk hem till Europa. Hoppas att även du någon gång får problem i livet, ropar en kenyansk man klädd i trasor efter ännu en västerlänning som inte velat höra om hans pengaproblem.

Hettan är olidlig. Svetten gör att kläderna klibbar fast vid kroppen. De enstaka vindpustarna gör bara att damm från vägen blåser rakt upp i ansiktet.

Trots värmen har mannen flera lager kläder på sig. Han ser vilsen ut där han står i ett av Nairobis tuffare områden och tittar på den ström av människor där ingen vill stanna och kasta en blick på några maskinskrivna papper han håller i handen.

Många av dem som ignorerar honom har på sig vita tröjor med texten ”en annan värld är möjlig även för de som bor i slummen” och är på väg till den centralt belägna Uhuruparken, där årets World Social Forum avslutades under fredagen.

Under de gångna fem dagarna har det, bland mycket annat, diskuterats hur man ska hjälpa mannen i trasorna och hans bröder och systrar till ett värdigt liv.

Fattigdom löpte som en röd tråd genom många seminarier och diskussioner.
– Fattigdom är moder till alla problem, sa Zambias förre president Kenneth Kaunda till Sydsvenskan i måndags.

Men kritik har riktats mot arrangörerna just för att anslutningsavgiften för afrikaner var för hög. De cirka 50 svenska kronor de kostade för dem att registrera sig räcker för två enklare måltider i slumområden kring Nairobi.

De fattiga demonstrerade mot avgifterna och bröt sig in på området. Även om arrangörerna hävdade att det berodde på missförstånd eftersom kenyaner fick betala mycket lägre avgift, cirka fem kronor för att komma in för en dag. Mot slutet blev entrén gratis, enda kravet var att man skulle registrera sig.

Enligt lokala medier attackerade personer från slummen också stånd under onsdagen och tog mat som lyxhotellen i Nairobi hade ställt ut på festivalområdet. Denna gång gällde kritiken matpriserna.

Men intrycket är att ändå att den stora majoriteten tycker att resan till Nairobi har varit värd pengarna.
– Den här tiden har varit mycket lärorik. Fantastiskt att så mycket kunskap fanns på ett och samma ställe och att vi fick tillgång till den, säger Jane Nyamwamu, koordinator i en grupp som kämpar för att en av de kenyanska stammarna, maasai, inte ska drivas bort från sin mark.

Även om en del av kritiken mot organisatörerna säkert är befogad, en dag innan avslutningsceremonin kunde till exempel ingen på presscentret tala om vilka personer som skulle tala där, så kan årets arrangemang beskrivas som lyckat.

– Det är väldigt viktigt att Afrika har kunnat visa världen att de kan anordna ett så stort evenemang, sa Marta Alonso från Spanien som gick i marschen. Inför mötet WSF kalkylerade organisatörerna med att 150 000 människor skulle delta. Inte ens hälften så många var med.

– Antalet deltagare har stigit för varje år som forumet har hållits så därför hoppades vi på så många. Men WSF är relativt okänt fenomen i Afrika, det kanske är förklaringen till att färre deltog, säger Christopher Haug, pressansvarig.

Under de fem dagarna har tusen olika aktiviteter hållits. Alltifrån föreläsningar med kända aktivister och akademiker som Vandana Shiva till workshops, performances och demonstrationer.

Alla stånd med olika grupper som ville väcka uppmärksamhet för sina hjärtefrågor, tillsammans med olika utställningar och försäljare av litteratur, mat, afrikansk konst, gjorde att området kring idrottsarenan i förorten Kasarani liknande en enda stor marknad.

Nästan samtliga som jag pratade med under veckan har lyft fram det fantastiska i att kunna höra hur lokalbefolkningen i Ghana strider mot gruvbolagen, till att kunna delta i en föreläsning med svenska ABF om studiecirkelmetoden, för att sedan diskutera om och i vilken utsträckning rörelsehindrade personer är inkluderade i samhället.

Årets WSF hölls under parollen ”en annan värld är möjlig” och många verkar tro på det.
– Efter de här dagarna så är jag övertygad om att vi kan stoppa hatet och göra världen till en bättre plats, säger maasaikvinnan Timpiujan Lesseni.