Author: Petter Larsson
Date: January 25, 2007
Source: Borås Tidning, not available online - Petter Larsson

---

World Social Forum pågår i Kenya avslutas idag. Forumet arrangeras varje år för att diskutera hur global rättvisa ska kunna uppnås. Petter Larsson har varit där.

W orld Social Forum i Nairobi är framförallt kyrkornas forum. De är överallt. Redan på vägen till invigningen träffar jag de första kristna organisationen, en grupp från Caritas i Uganda.

Och på Moi Sports Arena - där merparten av de cirka 1000 seminarierna och debatterna under den sex dagar långa folkrörelsekonferens äger rum - vimlar det av kyrkliga organisationer.

- De är de enda som gör något för de fattiga, de enda vi kan vända oss till, förklarar Roselyn Wambua. Hon är aktiv i Positive Women´s Action group, en lokal organisation som arbetar mot aidsspridningen i Nairobis många slumområden.

- De delar ut mat och undervisar. De är progressiva. Men tyvärr är de också ett stor hinder i vår kamp mot aids. Kyrkan är emot kondomer och predikar avhållsamhet istället.

Sedan det första forumet arrangerades 2001 i den brasilianska staden Porto Alegre har forumrörelsen vuxit enormt.

Nu hålls möten på global nivå varje år men framförallt har det arrangerats tjogtals med regionala och lokala forum. Diskussionerna rör global rättvisa, hur den fattiga världen - och de fattiga i den rika världen - ska kunna kämpa sig till en rättvisare världsordning.

Under de senaste åren har dock de sociala och ekonomiska frågorna hamnat i skymundan för motståndet mot de amerikanska anfallskrigen mot Afghanistan och Irak. Inför krigsutbrottet 2003 omvandlades forumen till en anti-krigsrörelse.

I Nairobi är det snarare problemen kring den afrikanska fattigdomen som dominerar. Här pratas om aids, om rätten till vatten, om miljöförstöring och om utbildning åt de fattiga.

Här är det miljökämpar från den fattiga världen, som indiska Vandana Shiva och den kenyanska nobelpristagaren Wangari Maathai som är de stora namnen.

På så vis är globaliseringsdebatten tillbaka där den började. Men denna gång på precis rätt plats. För ska den nyliberala politik som dominerat världen i två decennier utvärderas, ja då är det enda anständiga att utvärdera den mot den afrikanska fattigdomen.

Arrangörerna hade räknat med 150 000 besökare. Det kom en tredjedel. Det är därför ofta glest på seminarerna och på fältet som vikts åt försäljarna gapar tälten helt tomma.

Det innebär också att forumet inte har en chans att gå ihop ekonomiskt. Detta trots att man tar ut rätt saftiga entréeavgifter.

Det har väckt kritik. Som när det plötsligt hörs buller från ingången till presscentret. Någon räknar ner och på givet tecken rusar ett femtiotal personer in genom dörrarna framför näsan på de passiva poliserna.

De är här för att protestera mot just avgifterna, som de menar utestänger många vanliga kenyaner.

Visserligen betalar européer och amerikaner 16 gånger mer än afrikaner, men den afrikanska avgiften på 45 svenska kronor är fortfarande flera dagsinkomster för många i ett land där 60 procent av befolkningen lever på mindre än två dollar om dagen.

Vid sidan av kyrkorna finns också många fackföreningar på plats.

Den största av fackföreninsginternationalerna, ITUC, passar på att lansera sin stora kampanj Decent work, decent life - anständigt arbete, anständigt liv. Syftet är att facken ska kräva inte bara vilka jobb som helst, utan bra jobb, med hyggliga löner, arbetstider och försäkringar.

Att facken är här är viktigt. Fackföreningsrörelsen är i kraft av medlemsantal och förmåga att lamslå pro duktionen den viktigaste globala motkraften mot en ohämmad exploatering.