Author: Magnus Wennerhag, Lund University
Date: January 24, 2007
Source: Sydsvenskan http://sydsvenskan.se/kultur/article212649.ece

---

Otåligheten är stor bland deltagarna på World Social Forum, rapporterar Magnus Wennerhag.

När den tyske historikern Lorenz von Stein i mitten av 1800-talet myntade begreppet ”den sociala rörelsen” beskrev han ett väldigt begränsat fenomen. Globalt sett. Men kärnpunkten i hans resonemang var att industrialisering och marknadifiering skapade socialt och politiskt utanförskap. Genom den sociala rörelsen skulle även proletärerna ges röst i politiken. Upplysningens löfte om frihet och självstyre gavs en social dimension.

Om von Steins blick främst var riktad mot Frankrike ser vi sedan några år liknande processer. Fast globalt. I dagarna har återigen ett World Social Forum arrangerats. Ännu en gång möts rörelser från världen över, för att gemensamt diskutera alternativ till den våg av marknadifiering som svept över jorden de senaste 20–30 åren.

Det som startades 2001 som ett rörelsernas svar på de ekonomiska eliternas World Economic Forum i schweiziska Davos hålls denna gång i Nairobi, Kenya. Med över 50 000 deltagare. Lokalt brännande frågor ges globala perspektiv. I seminarierummen diskuteras facklig organisering, aids, växthuseffekten, rättvis handel, fattigdomsbekämpning, skuldavskrivning och en mångfald andra ämnen. I vissa rum möts gräsrotsaktivister. I andra akademiker och rörelseintellektuella. Emellanåt blandas de.

Otåligheten är ibland stor. Efter fem världsforum – som tidigare hållits i brasilianska Porto Alegre och Bombay i Indien – kräver en del mer handling. På ett seminarium menade den engelske samhällsvetaren och aktivisten Alexander Callinicos att rörelsen inte rörde sig framåt längre, och att mångfalden togs som ursäkt för att inte handla. Mot detta hävdade den portugisiske sociologen Boaventura de Sousa Santos att det var ett alltför västligt perspektiv, då man inte ser att de möten som nu sker i Nairobi knyter lokala och kontinentala band som inte funnits förut. Då kan man inte utgå från de välutvecklade nätverk som finns i nord.

Brasilianaren Chico Whitaker – som förra året mottog alternativa Nobelpriset för att ha varit drivande bakom World Social Forums tillkomst – menade i sin tur att handling visst är önskvärd, men att själva forumet bara ska erbjuda aktivister och organisationer ett ”öppet rum” utan att kidnappas av enskildas agendor.

Många har beskrivit forumen som ett uttryck för ett globalt civilsamhälle i vardande. Detta diskuterades på ett seminarium arrangerat av Riksbankens jubileumsfonds civilsamhällegrupp. Den indiske forskaren Jai Sen påpekade där att ett civilt samhälle också kan vara ett civiliseringsprojekt, som samtidigt delar upp människor i civiliserade och ociviliserade. Som exempel tog han deltagaravgiften till forumet – förvisso mycket lägre för deltagare från syd, men ändå en reell barriär för lokala aktivister. I protest mot detta organiserades ett avgiftsfritt ”peoples parliament” i Nairobis centrum.

Även inkluderande rörelser skapar sina gränser. Detta till trots har årets World Social Forum öppnat upp nya sociala och politiska rum som tidigare inte fanns. I ett land där homosexualitet är förbjuden i lag har forumet kunnat erbjuda gayrörelseaktivister ett unikt tillfälle till samling. I en region som plågas av ofta ouppmärksammade krig har nya politiska band skapats, för att bana väg för fredliga utvecklingsvägar.

Den sociala rörelsen har bara börjat. Globalt sett.

MAGNUS WENNERHAG
doktorand i sociologi, Lunds universitet